Först vill jag meddela att jag från och med igår är ordförande i kristallidrottarnas riksförbund. För er som inte förstod den liknelsen, metaforen eller kalla det var ni vill, så menar jag att jag så otroligt lätt får ont på olika ställen eller rentav skadar mig. Det ska dock sägas att jag inte är helt säker på att den aktuella smärtan kommer av träning. 

 

I förrgår var jag ute och sprang en lite kortare runda. Det var blott andra gången sen i Juli jag sprang utomhus. I Juli gjorde jag illa hälsenan som har hållit mig borta från egentligen allt vad löpning heter, fram tills ungefär nu. Jag sprang i alla fall 6,5 kilometer, vilket inte ska vara några konstigheter. På kvällen efter löpturen gjorde jag ett filmjobb vilket för dagen innebar att jag var tvungen att gå i "finskor" i åtta timmar. Mina fötter är ömtåliga och inte alls vana vid att gå i finskor så länge. 

 

När jag morgonen därpå vaknade upp var höger fots högra under/utsida halvt förstörd. Det gjorde fruktansvärt ont faktiskt. Det hänger idag, en dag senare i. Jag har aldrig haft den här smärtan förut. Förmodligen har en nerv kommit i kläm eller liknande. Jag vill verkligen inte tro att det var ett resultat av löpningen. 

 

Idag då. Ja, det blev 2200 meter i bassängen. Jag har ett underligt förhållande till simning. Maken till hat-kärlek har jag aldrig varit med om. Jag hatar det för att det är så fruktansvärt tråkigt och enformigt men samtidigt så älskar jag det för att det är skönt att vara i vattnet, när tekniken sitter så går det så lätt och man får vara "för sig själv" en stund.

Jag sa inför inne-säsongen att jag bara kommer simma 1500m varje pass, just för att det är såpass tråkigt. Efter att ha gjort det ett x antal gånger under vintern kände jag förra veckan att det nog trots allt var dags att lägga på några meter. Fokuserar jag på tekniken och därmed tappar några sekunder per hundrade meter är det faktiskt ganska behagligt.

Jag kommer mer och mer till insikten att jag inte gör det här för att vara bättre än någon, slå en viss tid eller liknande. Jag gör det för att jag (tror att jag) kan och för min egen skull. Hellre att det då går lite långsammare och tar lite längre tid än att det blir en enda lång pina för att komma under förslagsvis 14 timmar. Till vilken nytta då? Vad spelar det för roll ifall jag går i mål på 13.51 eller 14.10? 

 

Faktum är att den tidsmässiga skillnaden som det gör att simma, cykla eller springa lite lite långsammare inte är särskilt stor i sammanhanget. Ställer man det i proportion till hur trött man blir ifall man ökar lite, då är det inte värt det. Att simma på 1.55/100m eller 2.05/100m gör 100 sekunder på en kilometer, 400 sekunder på fyra kilometer - ungefär 6,5 minuter. De där 6,5 minuterna är det inte värt att simma in eftersom jag kommer vara betydligt mycket tröttare när jag är i mål. Det gäller nog att hitta det där härliga mellanläget. Det är det jag försöker med. Jag försöker inte pressa mig till max. Jag kommer inte ha någon superkondis när allt det här är över, men jag kommer vara en seg jävel!