ÄR DET INTE DET ENA ÄR DET DET ANDRA

Vi har alla drabbats av det, vissa oftare än andra. Inte heller finns det något definitivt svar varför det uppstår - hållet. Det där som kan förstöra en hel löprunda. Det hugger till precis under bröstkorgen och gör det svårt att andas. Jag drabbas lite för ofta av detta, precis som allt annat. 
 
Jag går och är ständigt orolig för mitt vänstra lår och hur det ska klara Iron Man. Jag har känningar i det och är lite ängslig över vad det är. Jag var ute och sprang 9km idag och kände i princip ingenting, vilket var oerhört skönt. Jag tror inte det ska vara någon egentlig fara, men jag är en sån oerhörd hypokondriker när jag vet att jag inte får bli sjuk/skadad. Hela tiden går jag och känner och klämmer på alla möjliga muskler för att känna ifall de är ömma eller inte. Jag känner även efter väldigt, väldigt ordentligt när jag sväljer, jag kan ju hålla på att få ont i halsen...
Låret var under rundan okej, men då satte självklart något annat käppar i hjulet - håll. 
Jag får väldigt ofta håll. Det första rådet man får är "ät inte någon mat tätt inpå". Det vet jag. Det har jag vetat sedan barnsben, men lik förbannat får jag ofta håll. 
 
Jag googlade "varför får jag håll när jag springer" och fick upp i alla fall ett bra svar som är enkelt att ta till sig. Det handlade om att allt i kroppen som åker upp och ner när man springer inte är van vid det, och öppnar man rundan i för högt tempo är det lite kroppens sätt att säga ifrån. Den hänger liksom inte med. Botemedel: Börja lugnt och öka succesivt. Just idag så gjorde jag faktiskt tvärtom, så teorin stämmer in ganska bra på mig. Jag satte av i ett ganska högt tempo, ett för högt tempo skulle det visa sig. 
 
Till slut blev hållet för illa och jag var tvungen att stanna. Kanske lika bra, jag började ta helt slut av min fart. Jag höll ungefär 48min/mil-tempo, vilket egentligen är alldeles för högt för mig. Jag springer inte milen på 48min, inte en chans. 
 
Nästa gång ska jag följa internets råd. Jag ska börja väldigt lugnt och sedan öka succesivt och inte ha så förbannat bråttom.
 
 

RSS 2.0