Igår var första gången på länge jag var i vattnet - och det känns idag kan jag säga. 

 

Jag börjar förstå varför simmare kanske har de mest vältränade kropparna. För att inte tekniken ska bli lidande får man ta mig tusan spänna varenda muskel i kroppen. Jag har fått låna så kallade "paddlar" av en klasskamrat. De gör så att man kan "ta tag" i betydligt mer vatten. Eftersom paddeln fångar upp mer vatten blir det också tyngre att genomföra hela armtaget. Igår simmade jag med dem i cirka 45 minuter - och det känns idag. Har riktigt skön träningsvärk i axlarna. 

 

Idag ville jag dock ta lite "revansch" på gårdagen. Igår var det söndag, vilket innebar mycket folk i bassängen. Jag gillar inte när det är mycket folk i bassängen. Man måste dela bana med folk, det blir trångt och man slår händerna i varandra när man möts. Inte roligt. Av tidigare erfarenheter vet jag att vardagar mellan 14-16 är det absolut optimala. Det är såpass sent att folks lunchraster är över (ja, folk simmar faktiskt på luncherna) men samtidigt för tidigt för att folk ska hunnit sluta jobbet. Det här brukar innebära att jag många gånger kan vara helt själv i bassängen. Idag var en sådan dag. 

 

Jag kom till bassängen och såg att det var en ynga person där. Han sa till mig "Ja, du behöver inte trängas med någon i alla fall", samtidigt som han klev upp ur poolen. Med honom borta var jag helt själv. Lite av ett hallelujah-moment. Nu var det bara att njuta. Jag hade även tagit med min gopro-kamera. Dels för att i efterhand kunna se hur min teknik ser ut - men även för att kunna ta en bild eller två - det sticker jag inte under stolen med! 

 

50 minuter blev det. Jag varierade mig lite idag. Axlarna var som bekant trötta sedan gårdagen, så jag delade upp det hela lite. Jag körde 200-250m crawl med paddlar och sedan 100m bröstsim - och så höll jag på. Det kändes ganska lagom. I och med att jag simmade såpass korta sträckor med paddlarna kunde jag verkligen fokusera på tekniken. Så fort jag blir lite trött blir tekniken lidande, vilket i sin tur leder till att simmandet blir än jobbigare. Jag vet inte hur långt det blev, men jag vet hur länge det blev. Jag simmar inte med klocka längre. Inte i bassäng. Jag gillar inte "pressen" den för med sig. Jag nöjer mig med klockan som sitter på väggen. "Okej, jag simmar till 14:40" - och sen är det inget mer med det. 

 

Min teknik då. Jo, den börjar nog bli helt okej - när jag är fräsch. Som sagt, så fort jag blir trött så blir den sämre - men det är normalt. Jag har dock märkt att frekvensen på mina armtag är oerhört låg. Jag tar väldigt få armtag/längd och det går väldigt långsamt. Kanske inte hastighetsmässigt, men i själva vevandet. Om jag bara kan öka frekvensen lite så är jag säker på att det skulle göra ganska mycket för den generella hastigheten. Tyvärr för det såklart med sig att jag snabbare blir trött. Just nu ser jag bara fram emot att hoppa i sjön hemma i Skövde där jag slipper alla vändningar. De sinkar mig!